Om boken: år / Vladimir Kurnosenko - tidigare en Chelyabinsk, och nu en Pskov-bo. Hans roman "Evpatiy" nominerades till det ryska Bookerpriset (1997), och berättelsen "Vackra är de sovandes ansikten" nominerades till Ivan Petrovich Belkin-priset (2004). ”Först som kirurg, sedan som författare, förstod han en mycket enkel sanning, men otillgänglig för många, många människor: innan du utför en operation på en patient måste du själv känna mänsklig smärta. Och läkarens uppgift och tillsammans med skribenten är att hjälpa till att lindra smärta och minska mänskligt lidande” (Viktor Astafiev). Boken "Munkens fru" innehåller noveller och noveller av författaren, skapade nyligen. I berättelsen "Quiet Light", "att rita fyra öden, fyra karaktärer, fyra upplevelser av att gå med i tron, kunde Kurnosenko prata om vad djupt Ryssland är. Med sitt trista förflutna, med sina "perestrojka"-förhoppningar (och samtidigt den "nya" elakheten som vinner kraft), med sin dimmiga framtid. Det finns inga spår av sötma eller didaktik. Förvirring, smärta, hopp, dåraktig (men så förståeligt) intellektuell-neofytentusiasm, berövande av byns gamla kvinnor, brist på vilja utspridda i luften. Och i finalen, när det redan är så sorgligt att det inte verkar finnas någon annanstans att ta vägen, finns det en berättelse om ett mirakel. Konstigt och enkelt, som alla mirakel, "den tysta, själfulla rösten av en subtil, samvetsgrann och human prosaförfattare" (Andrei Nemzer).